Mot slutet av graviditeten ligger ungefär tre-fyra procent av alla barn med sätet, dvs rumpan, först. På de allra flesta görs vändningsförsök, vilket lyckas i ungefär hälften av fallen. Sedan början av 2000-talet har alla kvinnor med barn i sätesbjudning rekommenderats att föda med kejsarsnitt, då en studie visade att sjuklighet och dödlighet var större för barn födda i sätesbjudning än man tidigare trott. Den här studien har kritiserats och idag börjar man åter erbjuda vaginal sätesfödsel när förutsättningarna är optimala.

Oftast finns ingen förklaring till varför barnet hamnar med rumpan först men vissa faktorer kan öka sannolikheten för att barnet ligger i sätesbjudning. Det är vanligare i tidig graviditet än i fullgången tid, vanligare hos förstföderskor än omföderskor, vanligare vid tvillinggraviditet, om mamman har mycket fostervatten, om det finns muskelknutor (myom) i livmodern eller om moderkakan täcker modermunnen (placenta praevia).

Kiropraktorer har uppmärksammat på att en obalans i ligamenten/bäckenet/livmodern kan vara ytterligare en orsak.

Vissa ovanliga, allvarliga sjukdomar är vanligare hos barn som ligger i sätesbjudning än barn som föds i huvudbjudning (Potters syndrom, Prader-Willis syndrom, neuromuskulär sjukdom, ryggmärgsbråck, vissa skelettmissbildningar och kromosomavvikelser).

Eftersom det finns vissa risker vid sätesbjudning som inte finns vid huvudbjudning, brukar kvinnan erbjudas ett vändningsförsök i slutet av graviditeten. Det är känt sedan gammalt att vissa komplikationer är vanligare (men ändå ovanliga!) vid sätesbjudningar än vid huvudbjudning. En sådan är en liten ökad risk för att navelsträngen skall komma i kläm, eftersom barnets nedre kroppshalva inte “täpper till” i bäckenet lika väl som ett huvud gör.

En annan, och mycket liten, risk är att barnets huvud kan fastna. Huvudet har inte möjlighet att omformas i bäckenet på samma vis som vid huvudbjudning där huvudets passage genom bäckenet ofta tar många timmar. Vid en sätesfödsel är det underkroppen som banar väg och när huvudet, som har en större omkrets, ska födas fram finns det ingen tid för att huvudet kan omformas. Efter att kroppen fötts fram, följer huvudet inom ett par minuter. Därför råder man till kejsarsnitt vid sätesbjudning vid förväntat stort barn, eftersom stora barn har större huvuden.

Barn som föds i sätesbjudning har en viss ökad risk för en nervskada som kallas plexus brachialisskada, där nerver ut till armen blivit skadade. Nyare forskning pekar mot är det en större risk för denna skada beroende på om mamman ligger ner eller är i en upprätt position (se nedan).

Inför valet mellan att föda vaginalt eller med hjälp av kejsarsnitt, kan det vara en idé att sätta sig in i möjliga risker med att föda med kejsarsnitt på kort och lång sikt för mamman och barnet.

Sammanfattningsvis: de allra flesta barn som ligger i sätesbjudning, kan födas bra i denna position och du som föderska har goda chanser till en positiv, stärkande förlossningsupplevelse.

Vändningsförsök

Av de barn som ligger i sätesbjudning mot slutet av graviditeten, kan en del barn, med lite hjälp av mammans positioner mot slutet av graviditeten, vända sig själva. Läs gärna på https://spinningbabies.com för inspiration.

Beroende på omständigheter, kan ett vändningsförsök göras mot slutet av graviditeten, oftast efter vecka 37 eftersom många barn vänder sig spontant själva före dess (och en del barn vänder sig spontant ända fram tills det är dags att föda…).

I England samverkar förlossningsläkare med kiropraktorer inför vändningsförsök, där en kiropraktor  kan hjälpa med att mjuka upp ligamenten hos mamman med så kallad Websterteknik innan vändningsförsöket görs. Sådant samarbete förekommer inte i Sverige. Däremot finns kiropraktorer i Sverige som är väl förtrogna med Webstertekniken och som kan bistå med att tänja ligamenten.

Inför ett vändningsförsök, förbereds kvinnan på samma vis som inför en operation. På vissa håll innebär det att vara fastande eftersom risken med vändningsförsök är att ungefär i ett fall på 200, kan moderkakan börja lossa i samband med vändningen. Då görs akut kejsarsnitt. Andra förberedelser är att sätta en perifer venkateter för att vid behov snabbt kunna ge läkemedel. För att livmodern ska vara så mjuk som möjligt brukar läkemedlet Bricanyl ges, vilket kan ge illamående, skakningar och hjärtklappning (vanliga biverkningar). Inför och efter vändningsförsök, körs en CTG-kurva för att uppskatta hur barnet mår.

En film om yttre vändning finns här: https://www.youtube.com/watch?v=zX82AZuIlTw

Ungefär hälften av vändningsförsöken lyckas.

Att föda barn i sätesbjudning, förberedelser

De rutinförberedelser som brukar erbjudas inför planerad vaginal sätesförlossning i Sverige idag, är att röntga bäckenet för mäta förlossningskanalens storlek. Då utgår man från de mått som man anser behövs när kvinnan ligger på rygg (och korsbenet inte kan ge efter; bäckenet är eftergivligt när kvinnan föder i en upprätt position).

Röntgenstrålning (joniserande strålning) användes flitigt förr för att kunna diagnosticera “bäckenträngsel” när en förlossning gick framåt för långsamt men används i princip aldrig vid pågående förlossning längre. Bäckenträngsel som diagnos är ovanligt idag i Sverige (eftersom en orsak till trångt bäcken kan vara svält under uppväxten). Snarare än trångt bäcken, ser vi idag fullgångna barn som väger mer än tidigare. Finns misstanke på skada på bäckenet brukar röntgen av bäckenet erbjudas inför vaginal födsel. En viss överrisk för barnleukemi har kopplats till röntgen av bäckenet under graviditet. Det går att tacka nej till bäckenmätning.

En annan förberedelse är att viktskatta barnet med hjälp av ultraljud. Man menar att det optimala är om barnet väger mellan 2-4 kg. Här kan det vara bra att känna till att ultraljud inte är helt tillförlitligt för att uppskatta barnets vikt.

Vid ultraljudet undersöks också hur barnet ligger med sina fötter. Om benen är uppslagna, det betyder att enbart rumpan föds fram först (“ren sätesbjudning”), är det ett gynnsamt tecken. Likaså om både rumpan och fötterna bjuder sig samtidigt. Det innebär nämligen att när barnet föds fram tänjs vävnaden på mamman och det blir lättare för huvudet att födas fram sen. Om det däremot bara är ett par fötter (“dubbel fotbjudning”) som föds först ökar risken för komplikationer eftersom kroppen kan födas fram innan modermunnen är fullt utvidgad. Därför avråder man från vaginal födsel vid dubbel fotbjudning.

Att föda barn i sätesbjudning, födseln

Har du ett barn som ligger i sätesbjudning och överväger att föda vaginalt, så kan du läsa in dig på alla de fördelar som finns med att föda vaginalt men också ta del av möjliga nackdelar med kejsarsnitt. (se avsnittet om kejsarsnitt)

Förlossningen ska starta av sig själv, alltså inte en igångsatt förlossning vid en känd sätesbjudning. Det beror på att det finns större risk för värksvaghet vid igångsättning. Vid sätesfödsel är det viktigt med starka värkar.

Eftersom det finns en liten ökad risk för klämd navelsträng vid sätesbjudning, vill man gärna ha CTG-apparaten kopplad hela tiden för att kunna följa barnets hjärtfrekvens. Utan CTG, skulle barnmorskan behöva lyssna kanske var femte minut under värkarbetet med tratt eller doptone, vilket förmodligen skulle upplevas störande av de flesta. Det är viktigt att det är egna, starka värkar och inte värkstimulerande dropp som ger värkar under öppningsskedet. Överlag ska man som personal vara väldigt försiktig med ingrepp, vaginalundersökningar och ta hål på fosterhinnorna vid en sätesbjudning.

När det är dags att föda fram barnet, föreslår man i “Reproduktiv hälsa – barnmorskans kompetensområde” (barnmorskestudenternas lärobok från 2016) att kvinnan gärna kan stå i knästående. Se avsnittet i slutet av texten om upprätta positioner vid sätesbjudning.

När mamman börjar krysta fram barnet rör personalen inte barnet. Det finns en risk för att barnet reflexmässigt slår upp sina armar vilket försvårar födseln. Här gäller tålamod och inte förrän skulderbladen ses födas fram (om mamman ligger i ryggläge) fattar man tag kring barnets höfter för att ge stöd sista biten och vid behov hjälpa till om det blivit uppslagna armar. När mamman är i fyrfota eller stående position, rör man inte barnet om det inte behövs.

När barnet är framfött är det ingen skillnad i rutinåtgärder från när barnet fötts fram i huvudbjudning.

Det kan absolut vara en fin och stärkande upplevelse att få föda fram sitt barn vaginalt även när det ligger i sätesbjudning. Diskutera möjligheterna med din barnmorska och obstetriker.

Forskning kring sätesbjudning

År 2000 kom “Hannah-studien” som vände upp och ner på förhållningssättet till sätesfödslar. Den visade att sjuklighet eller dödlighet drabbade fem procent av barnen födda vaginalt vid sätesbjudning medan om dessa barn i stället föddes med hjälp av kejsarsnitt sjönk risken till 1,6 procent.

Hannah-studien har ifrågasatts eftersom den baseras på en undersökningsgrupp som skiljer sig från svenska förhållanden. Därutöver följde den inte rekommendationerna för sätesfödsel. I Hannah-studien hade man även räknat in de med sätesbjudning som blev igångsatta, de med ryggbedövning (ökar risken för svagare värkarbete) och de med värkstimulerande dropp. En svensk studie från 2005 visade istället: för att rädda ett barn från att dö vid sätesbjudning, måste 400 kvinnor med barn i sätesbjudning, genomgå kejsarsnitt (i onödan).

Än så länge har upprätt position vid framfödande av barn i sätesbjudning inte fått något genomslag i vårt land. Men som födande kvinna är det bra att veta att forskning pekar på att detta är ett sätt att minska riskerna vid sätesförlossning om man vill välja att föda vaginalt framför kejsarsnitt.

Intressant forskning från Tyskland (Louwen et al) publicerades 2017. Där har man i efterhand granskat journaler på alla barn med sätesbjudning vid födseln som föddes under en sju och ett halvt års period och tittat på hur det gick om kvinnan födde med hjälp av ett planerat kejsarsnitt, jämfört om hon om hon hade planerats att föda vaginalt (för en del barn i den gruppen slutade det med akut kejsarsnitt). Kvinnorna blev inte lottade till vilken förlossningsställning de födde i; man har bara dragit slutsatser utifrån vad som står i journalerna.

Resultatet visade att när kvinnan fött i en upprätt position (stå upp, stå på knä, stå på alla fyra), var det mer ovanligt att man behövde ingripa med olika manövrar och krystningsskedet gick nästan dubbelt så fort jämfört med dem som låg ner och födde (gravitationen var ju till hjälp). Mer forskning behövs där kvinnor som vill föda i sätesbjudning lottas till upprätt position eller liggande på rygg/halvsittande.

När man tittade på vilka förlossningsskador som uppstått hos de 314 barn som fötts med planerat kejsarsnitt såg man snittskador hos tre av barnen och ett fall av hjärnblödning.

Av de 433 barn där man planerat att föda vaginalt, visade det sig att barnen som föddes med mamman i ryggläge hade fler skador (ett fall av brott på nyckelbenet i kombination med plexusskada, två fall av brott på överarmen och ett fall av hjärnblödning)  än de vars mammor födde i en upprätt position (ett fall av överarmsbrott, och ett med irritation av plexusnerven). Bland de som planerat vaginal födsel, avslutades födseln med akut kejsarsnitt för en del. Två av de barnen hade snittskador.

Hur gick det då för kvinnorna som fött vaginalt? När det gällde allvarliga bristningar såg man ingen skillnad på dem som legat ner och de som stått upp.

Allvarlig sjuklighet hos det nyfödda barnet som krävde neonatalvård var ovanlig. Det var ovanligare att man fick göra akut kejsarsnitt bland de som påbörjat födseln stående jämfört med de som legat ner för att föda barn i sätesbjudning.

I den här studien dog tre barn som föddes vaginalt, men de barnen hade dött oavsett förlossningssätt, eftersom de hade svåra medfödda missbildningar.

Slutsatser som författarna drar från den här studien är att upprätta positioner vid sätesbjudning är relaterat till kortare krystningsfas, färre manövrar (där barnmorska/läkare roterar barnet på olika vis för att det ska komma ut) färre skador på mamma och barn och färre akuta kejsarsnitt jämfört med om kvinnan födde liggandes på rygg.

Så: om du som läser detta har ett barn som ligger sätesbjudning och planerar att föda vaginalt, så är det bra att veta att allt tyder på att det är gynnsamt att föda barnet i en upprätt position! Artikeln i sin helhet: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ijgo.12033/full