Det finns olika skäl till att ett barn föds med hjälp av en bukoperation: dels att komplikationer tillstött under förlossningen, dels planerade snitt utifrån hur barnet ligger i magen, tidigare operationer eller annan sjukdom hos mamman eller barnet. I Sverige föds ungefär 17% av barnen med hjälp av så kallat kejsarsnitt, en mer än tredubblad ökning sedan början av 1970-talet.

Möjligheten att operera ut ett barn har varit känd i tusentals år, men det är först på 1900-talet som metoden blivit vanlig eftersom de stora anledningarna till dödlighet i samband med kejsarsnitt har minimerats (blödning, infektion, tarmvred, annan bakomliggande sjukdom som havandeskapsförgiftning).

Planerade kejsarsnitt

Drygt hälften av kejsarsnitten är planerade, resten sker under pågående förlossning.

Elektiva, dvs planerade snitt sker som regel i slutet av graviditeten, så nära beräknad födsel som möjligt så barnet fått bästa förutsättningar att mogna.

Orsak till planerat snitt kan vara barnets läge. Ett barn som ligger på tvären och som inte går att vända utifrån, får hjälpas ut med kejsarsnitt. När ett barn ligger med rumpan först, sätesbjudning, har man sedan början av 2000-talet rekommenderat kejsarsnitt. Detta är en rekommendation som dock börjar ifrågasättas och idag tillfrågas kvinnor där allt är normalt, om de önskar föda vaginalt eller med kejsarsnitt vid sätesbjudning.

De flesta tvillingar föds bäst vaginalt men ibland kan tvillingar ha ett läge där de riskerar att haka i varandra, tvillingkollision, och då planerar man kejsarsnitt.

Ett barn med dålig tillväxt kan bedömas ha bättre förutsättningar att klara sig om det får födas med hjälp av kejsarsnitt. Likaså ett barn som bedöms vara mycket storvuxet.

Ett kejsarsnitt kan planeras när mamman har allvarlig havandeskapsförgiftning eller vissa hjärtsjukdomar där vaginal födsel anses vara en för stor påfrestning för hennes kropp.

Kejsarsnitt väljs också om moderkakan ligger framför modermunnen, föreliggande moderkaka (placenta praevia).

En kvinna som tidigare fött med kejsarsnitt brukar i allmänhet kunna föda mycket bra vaginalt vid nästa graviditet. Men har hon varit med om flera kejsarsnitt tidigare brukar man man rekommendera födsel med kejsarsnitt igen.

Har det vid tidigare födsel blivit en mycket allvarlig bristning med skada på ändtarmsmuskeln, kan ibland kejsarsnitt rekommenderas inför nästa födsel.

Andelen planerade kejsarsnitt som mamman önskar (s.k. psykosocial orsak) har ökat och man räknar med att ca 8 % av alla kejsarsnitt i Sverige sker på mammans önskan. Anledningar kan bl a vara tidigare komplicerad födsel, och/eller födsel som kvinnan upplevt starkt negativ (sekundär förlossningsrädsla). En del av de som aldrig fött barn önskar snitt pga oro/rädsla att föda barnet. De kan ha blivit skrämda av andras berättelser, varit med om någon form av övergrepp eller andra orsaker (primär förlossningsrädsla).

Akuta snitt

Ett akut kejsarsnitt är inte alltid väldigt bråttom. Så snart ett kejsarsnitt inte är planerat i förväg, kallas det akut när det genomförs. Från att beslut tagits om att ett kejsarsnitt ska göras tills barnet föds fram med hjälp av operation kan det, beroende på situation, ta allt ifrån ett par timmar till 5-10 minuter (omedelbart kejsarsnitt).

Orsaker till akuta kejsarsnitt kan vara att förlossningsarbetet går långsamt, att barnet inte kommer ner ordentligt i förlossningskanalen eller att huvudet kommer ner lite snett och “hakar upp sig” på vägen. Ibland kan det bero på att mamman är trött, att värkarna har blivit svagare eller att barnet ger tecken på att det är ansträngt.

Ett omedelbart kejsarsnitt kan exempelvis ske om det finns tecken på att en del av moderkakan börjar lossna innan barnet fötts, tecken på att navelsträngen kommit i kläm eller misstanke på att livmodern är på väg att brista. Allt detta är mycket ovanligt.

Hur går ett kejsarsnitt till?

Själva metoden är samma vid planerade som akuta kejsarsnitt. Vid ett planerat snitt finns det förstås mycket mer utrymme att ge ordentlig information.

Kvinnan får en kateter, en mjuk slang, in i urinblåsan så den är tömd och inte i vägen när snittet läggs. En perifer venkateter, PVK, dvs ett tunt plaströr läggs in i ett blodkärl på handryggen eller i armvecket. Där kan mediciner och vätska ges. Det tas blodprov ifall en blodtransfusion skulle behöva ges.

Kvinnans partner erbjuds vara med under operationen och det brukar de allra flesta tacka ja till. Den personen förbereds genom att få byta till särskilda sjukhuskläder och en mössa på huvudet. Inget hår får sticka ut.

I operationssalen har alla sina givna roller och man följer en checklista innan operationen börjar.

Det vanligaste är att kvinnan får en spinalbedövning (en slags ryggbedövning) och endast om det är mycket bråttom brukar narkos användas, s.k. sovsnitt. Sedan får hon ligga ner, tippad lite halvt i sidoläge. EKG-sladdar fästs på bröstkorgen (bra om de fästs på baksidan så barnet kan få ligga mot mammas bröst efteråt och detta är något du kan be om, det görs inte automatiskt på de flesta håll). En blodtrycksmanschett fästs på ena överarmen.  En liten klämma fästs på ett finger för att mäta syremättnad i blodet. Narkossköterskan som finns vid kvinnans huvud hela tiden har koll på mammas hjärtslag, andning, blodtryck & syremättnad och pratar lugnt om vad som händer.

En operationssköterska tvättar av buken med bakteriedödande medel. Narkosläkaren kollar att bedövningen tagit ordentligt. Sedan klistrar man på sterila dukar runt magen.  En båge fästs över operationsbordet och den kläs också med en steril duk. Det gör att kvinnan inte kan se själva operationen, och inte partnern heller som sitter bredvid kvinnans huvud. Detta är det vanliga i Sverige. På en del håll i världen eftersträvar man att erbjuda en större delaktighet vid kejsarsnitt för de mammor som önskar detta. Då används inte den här bågen när barnet lyfts ut ur buken, och hon kan både se och röra vid barnet. Om detta leder till fler infektioner är inte känt. Om det är viktigt för dig att vara mera delaktig vid födseln, kan du diskutera med personalen om detta skulle vara möjligt.

Under tiden klär läkaren, operationsassistenten och barnmorskan om till sterila kläder.

När alla är klara  är det dags att lägga snittet. Det allra vanligaste nuförtiden är ett så kallat bikinisnitt. Det är precis ovanför blygdbenet. Musklerna dras isär hellre än att skäras av direkt. Då läker de bättre sen. Så går man igenom bukhinnan, ser till att urinblåsan inte ligger i vägen och till sist läggs ett snitt genom den nedersta delen av livmodern. Den består mest av bindväv och blöder inte så mycket. Om vattnet inte har gått innan, så kommer det väldigt mycket vatten nu. Operationssköterskan suger upp fostervattnet. Det sörplar och låter, och det kan vara bra att veta att det är normalt.

Så håller operationsassistenten isär öppningen till livmodern medan läkaren hjälper barnet ut. I de allra flesta fall brukar det gå lätt. Från att snittet läggs till att barnet är ute brukar det gå fem minuter. Det vanliga i Sverige är att barnmorskan tar emot barnet i en handduk (för att minska avkylning).  Som beskrivits ovan genomförs kejsarsnitt på en del håll i världen så att mamman ges möjlighet att vara mycket mer delaktig och sträcka fram sina armar för att ta emot barnet.

Det är vanligt att operatören “mjölkar” navelsträngen på blod, så barnet ska få i sig så mycket som möjligt. Ibland klipps navelsträngen av efter det. Ibland får barnmorskan istället moderkakan i en skål samtidigt som barnet hålls och man avvaktar med avnavlingen. Om barnet mår bra kan det nu läggas på mammans övre bröstkorg, täckt med varma dukar, medan barnmorskan håller skålen med moderkakan högt upp så barnet får tillbaka så mycket av sitt blod som möjligt. För mamman brukar det kännas väldigt bra att få känna barnets nakna hud mot sin bröstkorg, få känna barnets lukt, pussa det, vara nära. Samtidigt kan det bli lite tungt att andas så det är vanligt att partnern efter en stund tar över och får ha det nakna barnet innanför skjortan så barnet kommer hud mot hud.

När barnet är fött börjar man sy ihop lager för lager. Det tar ungefär 45 minuter. Den lilla familjen kan vara tillsammans hela tiden här om barnet och mamman mår bra. Därefter får man komma till post-op, den delen där opererade övervakas några timmar, tills dess ryggbedövningen släppt.

Här ser rutinerna olika ut på olika sjukhus. På en del håll är familjen fortsatt tillsammans på post-op. På andra sjukhus går det bara på kontorstid (pga färre personal på kvällar, nätter och helger). Vissa sjukhus har alltid separation efter födseln. Då får partnern gå med barnet till BB-avdelningen (ibland till förlossningen). Men det bästa för barnet och mamman är att absolut inte skilja dem åt under de första par timmarna (om barnet mår tillräckligt bra). Du kan efterfråga detta.

Barn är “programmerade” att söka mammans bröst under den första, vakna tiden. Både mamman och barnet är “programmerade” att söka varandras blick, att knyta an till varandra. I hjärnan dras nu nya nervbanor som påverkar barnet framöver. Det är bra att föräldrar kräver “zero separation från mamman” om barnet mår tillräckligt bra under de första par timmarna i livet.

Precis som barn som fötts vaginalt, är barn födda via kejsarsnitt också inställda på att hitta mammas bröst och börja amma inom de första timmarna efter födseln. Det optimala är att barnet inte skiljs från sin mamma här utan att en barnmorska avdelas att vara med mor och barn och partner så klart, för att stödja amningen tills det är dags att flytta över till BB-avdelning. På en del sjukhus är detta en självklar rutin. På andra är det inte alls så…

Ett barn som inte mår så bra tas om hand av personal från neonatalavdelningen. När det är ett förväntat påverkat barn, finns barnsjuksköterska och barnläkare med under kejsarsnittet. Inne på operationssalen finns ett barnbord där barnet kan undersökas och vid behov få mediciner och syrgas om det skulle behövas. Därefter flyttas barnet till neonatalavdelningen för observation. Partnern kan med fördel följa barnet medan operationssåret sys samman.

Det optimala är att barnet samvårdas med föräldrarna, dvs att föräldrarna också har var sin säng i samma rum som barnet vårdas. Då kan barnet fortsätta att ligga hud mot hud. Barnet blir mer stabilt i andning, blodtryck, hjärtfrekvens, syrgasmättnad och blodsockernivå när det ligger på mors bröst än när barnet ligger ensamt. Denna möjlighet finns tyvärr inte på alla sjukhus med neonatalavdelning, men vi får hoppas på att det blir så, så snart som möjligt.

Risker på kort sikt för barn födda med kejsarsnitt

Andningsstörning under nyföddhetsperioden är vanligare hos barn födda med kejsarsnitt. Bakgrunden är att lungblåsorna hos det ofödda barnet är fyllda med vätska. Mot slutet av graviditeten börjar vätskan i lungblåsorna sugas upp, resorberas, och under ett värkarbete resorberas ännu mer av vätskan. Det är oxytocin och stresshormoner som hjälper till med detta. Ett barn som föds med planerat kejsarsnitt har oftare andningsstörningar än ett barn som föds med akut kejsarsnitt. Man hjälper barnet vid behov med andningsstörningen genom övertrycksandning. Ibland kan barnet även behöva syrgas. I sällsynta fall kan lungsäcken brista och lungan faller samman. Detta går också att åtgärda.

Övriga risker på kort sikt är att ett barn fött med planerat kejsarsnitt har en ökad risk för blodförgiftning i nyföddhetsperioden (sepsis). De drabbas oftare än andra barn av låga blodsockervärden (hypoglykemi). Dessa barn har också svårare att hålla värmen (hypotermi).

Risker på lång sikt för barn födda med kejsarsnitt

Barn födda med kejsarsnitt har inte fått möjlighet att i samma utsträckning som vaginalt födda barn, få i sig bakterier från mammans slida och tarm. Dessa bakterier är viktiga för barnets immunologiska utveckling. Man har funnit en ökad risk för astma och glutenintolerans hos personer födda med kejsarsnitt.

Forskning pågår när det gäller möjliga epigenetiska förändringar hos barn födda med kejsarsnitt. Vilken betydelse detta kan ha på lång sikt är ännu inte klarlagt.

Gemensam risk barn och mamma:

Forskare har visat att två dagar efter kejsarsnittet mätte man lägre oxytocinnivåer i mammans blod än hos kvinnor som fött vaginalt. Oxytocin bidrar till att tömma mjölkkörtlarna. Men de lägre nivåerna minskade också mammans psykologiska anpassning. Man uppmätte också minskad frisättning av prolaktin, det hormon som bidrar till mjölkproduktionen.

Risker på kort sikt för kvinnor som genomgått kejsarsnitt

I allmänhet är det större blödningsrisk för kvinnor som genomgår akut kejsarsnitt än för de som föder vaginalt. Då har livmodermuskeln ofta arbetat flera timmar och kan ha svårare att dra ihop sig. I mycket sällsynta fall är enda sättet att få stopp på blödningen, att hela livmodern genast opereras bort.

En svensk studie visar att kvinnor som föder med planerat kejsarsnitt blöder mindre än de som föder vaginalt, och då har livmodern inte haft sammandragningar.

Vilken bukoperation som helst, kan leda till sammanväxningar, att det bildas stråk av bindväv inne i buken som kan ge kroniska smärtor. Vid bukoperation innan kejsarsnittet (eller vid upprepade kejsarsnitt) finns därför en ökad risk för skador på andra organ.

Färre än en på hundra kan få en skärskada på urinblåsan i samband med kejsarsnittet. Det brukar läka utan komplikationer (men kvinnan kan behöva gå med kateter en tid efter kejsarsnittet, för att avlasta blåsan). Färre än en på tusen kan få skärskador på urinledare (rören mellan blåsan och njurarna). Färre än en på tusen får en skärskada på tarmen.

Infektion efter kejsarsnitt är vanligare än efter vaginal förlossning. Upp emot 30 procent drabbas efter akut kejsarsnitt av infektion i såret, i urinblåsan och/eller i livmoderslemhinnan (barnsängsfeber). Infektionsrisken är mindre vid planerade snitt, där är  infektionsrisken ungefär 10 procent medan vaginal födsel leder till infektion i ca 3 procent av fallen.

Man kan ge antibiotika förebyggande. En del kvinnor får överkänslighetsreaktioner på antibiotikan och om det ges innan barnet föds, kan antibiotikan gå över till barnet och möjligen påverka koloniseringen av bakterier i barnets tarm på ett negativt vis.

Risk för blodpropp i benet som kan vandra till lungan ökar under graviditet (en på tusen) jämfört med en kvinna som inte är gravid (en på tiotusen eller färre). Vid planerat kejsarsnitt är risken en på femhundra. Vid akut kejsarsnitt är risken ännu högre. Man kan försöka förebygga blodpropp med hjälp av mediciner. Det är också mycket viktigt att snabbt komma upp och röra sig efter operationen.

För en mycket liten grupp kan det uppstå tarmvred dagarna efter operationen. Ett smärtsamt tillstånd som brukar kunna lösas utan operation.

Risker på lång sikt för kvinnor som genomgått kejsarsnitt

Buksmärtor är vanligare efter kejsarsnitt än efter vaginala födslar och för en del blir det kroniska buksmärtor. Känseln på buken kan vara påverkad/nedsatt upp till ett år efter snittet.

Risken för tarmvred på grund av sammanväxningar är ungefär dubbelt så vanligt efter kejsarsnitt jämfört med dem som aldrig gjort en bukoperation.

Föreliggande moderkaka (placenta praevia) och fastvuxen moderkaka (placenta accreta) är vanligare vid följande graviditeter om kvinnan tidigare fött barn med hjälp av kejsarsnitt. En föreliggande moderkaka är ovanlig och hos de som aldrig haft kejsarsnitt förekommer det hos 0,2-0,4 procent. En kvinna som tidigare fött med kejsarsnitt har en fördubblad risk. Risken för att moderkakan växer fast i livmodern förekommer oftare om moderkakan är föreliggande (placenta praevia) och om kvinnan tidigare opererats med kejsarsnitt. Risken är en på 2500. När moderkakan vuxit fast i livmodern kan man ibland behöva operera bort livmodern i samband med kejsarsnitt.

Nedsatt fruktsamhet efter tidigare kejsarsnitt kan inte enkelt förklaras men kan bero på ärrbildning i livmodern som kan försvåra för ett befruktat ägg att fästa i livmoderväggen.

Det finns också en ökad risk vid följande graviditeter för utomkvedshavandeskap, tillväxthämning på följande barn, ökad missfallsrisk, ökad risk att livmodern brister vid kommande födsel och större blödning i samband med förlossning för dem som blir gravida efter tidigare kejsarsnitt.

Värt att veta vid informerat val vid kejsarsnitt

Kejsarsnittsfrekvensen i Sverige ligger ganska stadigt runt 17 % av alla födslar. Vanligare hos förstföderskor (19%) än hos omföderskor.

Kejsarsnittsfrekvensen varierar också mycket beroende på var i landet man bor. Östergötland ligger lägst i landet på 12 procent medan Stockholms läns landsting ligger på 22 procent kejsarsnitt!

Världshälsoorganisationen, WHO, menar att inget land, ingen region i världen kan motivera en kejsarsnittsfrekvens på mer än 10, kanske 15 %. Så snart kejsarsnittsfrekvensen ligger högre än 5 procent är det mer risk än nytta för kvinnor (på gruppnivå). Så snart den är högre än 10 procent är det större risk än nytta för barnen (på gruppnivå).