Induktion, eller igångsättning, av förlossning kan göras av olika skäl. Om man bedömer att barnet mår bättre utanför livmodern än att vara kvar innanför, är det möjligt att hjälpa barnet ut genom att påskynda mognaden av livmodertappen och framkalla värkar med hjälp av tillförda hormoner. Igångsättning sker ibland också på grund av att graviditeten påverkar mamman, t ex svåra bäckensmärtor och ibland på mammans önskemål.

Det har blivit vanligare med igångsättning av förlossning under de senaste åren. År 1994 var blev 9 procent av alla graviditeter i Sverige igångsatta. År 2016 hade detta ökat till 15 procent.

Orsaker till igångsättning kan vara att mamman utvecklat högt blodtryck, diabetes, havandeskapsförgiftning (preeklampsi), allvarliga bäckensmärtor, vattenavgång utan värkar i fullgången tid (PROM: prelabour rupture of membranes) eller vattenavgång utan värkar före 37 fulla graviditetsveckor (PPROM: preterm prelabour rupture of membranes).

Andra orsaker kan vara misstanke på att barnet inte växer som förväntat, tvillinggraviditet (i vissa fall), stort barn, förlossningsrädsla eller överburenhet.

Här kan det vara bra att fördjupa sig i hur Världshälsoorganisationen, WHO, definierar överburenhet: minst 294 dagar från senaste mensens första blödningsdag (28-dagars menscykel), eller minst vecka 42+0. I Sverige beräknas ca 22 procent passera vecka 41+0 och knappt 7 procent passera vecka 42+0. Med andra ord: när du passerat beräknat förlossningsdatum med ett par dagar är du INTE överburen.

Anledning till att erbjuda igångsättning när 42 veckor passerat är att man noterat en liten ökning för svagare värkarbete, större bristningar och större blödningar. Man ser också en lite ökad förekomst av att barnet dör i magen (intrauterin fosterdöd; IUFD)  från ca 0,6 av tusen födslar vid vecka 40 till 2,2 vid vecka 42+ för förstföderskor (omföderskor ca 0,7 vid vecka 40 till 1,5 av tusen födda barn i vecka 42+).

Livmodertappens mognad
Nedersta delen av livmodern består av bindväv som mjuknar mot slutet av graviditeten. Innan igångsättningsprocessen startas, behövs en bedömning av hur “mogen” livmodertappen är. Utifrån den bedömningen är det lättare att ta ställning till vilken metod som är lämpligast att sätta igång födseln med.

Metoder för igångsättning

Hinnsvepning
Om livmodertappen går att nå när man känner med fingret i slidan och om modermunnen har öppnat sig så pass att den släpper igenom ett finger, kan s.k. hinnsvepning erbjudas i fullgången tid. Barnmorskan på mödravården kan utföra detta, men även barnmorska eller läkare på sjukhus. Vid vaginalundersökning, förs fingret in genom modermunnen där undersökaren för sitt finger mellan fostervattenhinnan (hinnpolen) och insidan av livmoderväggen. Så löser man hinnorna. Det som (troligen) händer är att detta stimulerar till att prostaglandinhormoner frisätts. Dessa hormoner hjälper livmodertappen att mjukna (mogna). Födseln uppskattas starta ungefär tre dygn tidigare än den skulle gjort om man avstod hinnsvepning (när man jämför två grupper med varandra).

Hinnsvepning kan upplevas smärtsamt av en del. Det finns risk för att det blir en liten (men ofarlig) blödning. Ingreppet kan också leda till oregelbundna värkar. Det är inte ökad infektionsrisk för mamman eller barnet med den här metoden. Men den hjälper inte alltid. För att en kvinna verkligen kommer igång med förlossningen pga hinnsvepning, får åtta andra en hinnsvepning i onödan.

Prostaglandiner
Om livmodertappen bedöms omogen (hård, sluten, bakåtriktad, kvar i sin längd, svår att nå) behöver den först mjukas upp med hormoner. Kvinnan bildar själv prostaglandin mot slutet av graviditeten, men dessa hormon (prostaglandin E1 och prostaglandin E2) kan vid omoget status tillföras utifrån. Detta görs antingen med hjälp av tablett/gel i slidan eller ett “snöre” indränkt i hormonet, som placeras i sidan. Det förekommer också att ge prostaglandin E1 (“Off label” Cytotec) delad och blandad med vatten som kvinnan dricker. Detta är omdiskuterat men används på många håll.

Risker med prostaglandiner kan vara överstimulering av livmodermuskeln (olika kvinnor svarar olika på medicinen) vilket kan påverka barnet. Blir det för kraftiga värkar, kan medicin ges för att minska dem.

I sällsynta fall finns beskrivet att livmodern har brustit pga prostaglandiner (särskilt om kvinnan tidigare fött barn med hjälp av kejsarsnitt).

Ballongkateter
När livmodertappen har mognat tillräckligt för att det ska vara möjligt att kunna föra in en kateter (en slang) med en uppblåsbar del, kan detta vara en metod för igångsättning. Katetern förs in och ballongen fylls med ½ dl vatten innanför modermunnen. Katetern tejpas på kvinnans lår. Ungefär en gång i halvtimmen drar man i katetern och tejpar om. På detta vis blir det ett konstant tryck på modermunnen. När modermunnen öppnats till ungefär 3 cm trillar katetern ut.

En del kvinnor upplever det smärtsamt när katetern sätts in. Däremot brukar det inte göra ont när man tejpar om och drar försiktigt i den.

Amniotomi – att ta hål på fosterhinnorna
När livmodertappen bedöms tillräckligt mjuk och öppen, kan amniotomi vara ett sätt att gå vidare. Med en plastkrok som liknar en virknål, går det att ta hål på hinnorna. Teorin är att när volymen i livmodern minskar kan värkarna bli effektivare.

En liten risk med att ta hål på fosterhinnorna kan vara navelsträngen kommer i kläm vilket försvårar syretillförseln till barnet. Det finns också en liten infektionsrisk.

Oxytocindropp – värkstimulerande dropp
Syntetiskt framställt oxytocin blandas i ett dropp och kopplas till en droppräknare som räknar fram droppet i en viss hastighet. Droppet brukar gå in på handryggen eller i armvecket. Det kan ta lite tid innan livmodern svarar på droppet. Dropptakten höjs successivt och om både mor och barn mår bra fortsätter höjningen tills kvinnan får 4-5 värkar på tio minuter.

Risk för överstimulering finns med påverkan på barnet som följd. Då stängs droppet av och värkhämmande medicin kan ges. Ibland fortsätter barnet att vara påverkat och ett akut kejsarsnitt kan behöva göras.

I sällsynta fall kan värkstimulerande medel leda till att livmodern brister, uterusruptur. Risken är lite större hos kvinnor som tidigare genomgått kejsarsnitt. Men det handlar om låga siffror, promille eller delar av promille.

Övriga metoder
Enligt en artikel från 2011 har akupunktur, hypnos, ricinolja, samlag och stimulering av bröstvårtorna inte tillräckligt vetenskapligt stöd för att sjukvården rekommenderar detta. Däremot står det var och en fritt att använda sig av komplementärmedicinska metoder. I en annan artikel från 2012 finner man visst samband mellan igångsättning av förlossning och metoder som akupunktur, stimulering av bröstvårtor och te på hallonblad.