Förlossningsberättelser:

Lilla snabba Trulsa.
Hon var punktlig, vår lilla Trulsa.

47 minuter in på utsatt datum kom hon till oss. Den sista tiden före hennes födelse var jag lätt manisk. Jag målade om väggar och skåpsluckor, sydde, slipade och boade värre än någonsin.

Det var härligt! Jag som är en utpräglad morgonmänniska höll igång sent om nätterna och var ändå lika pigg om morgnarna.

Min granne och jag gick och putade i kapp med våra vackra magar, förväntade dagarna efter varandra. Så födde hon en söndagsmorgon, fyra dagar ”för tidigt”. Jag grät för att hon hade fått sin drömflicka efter två söner. Jag grät för att allt gått så bra och att det ej blivit en långdragen skräckförlossning. Dessutom grät jag för att jag längtade än intensivare efter att vår lilla baby skulle komma.

De två och ett halvt dygnen tills vår lilla kom kändes enormt långa och rastlösa. Jag intalade mig att det skulle dröja åtminstone till helgen innan min förlossning skulle sätta igång.

På tisdagskvällen gick Anders och jag och lade oss, någon gång mellan elva och halv tolv. Jag hade sovit högst tio minuter när jag kvart i tolv vaknade av att en skvätt av något varmt och blött ”flög ut” ur underlivet. Jag studsade upp och in på toaletten. Det måste ju vara fostervatten tänkte jag, men ytterst lite. Sittandes på toa började jag att skaka, nästan frossa och det körde i magen. Tillbaka i sängen bestämde jag mig för att ringa min barnmorska Christina och säga att det nog började bli dags. Jag kände mig orolig i kroppen. Anders lyssnade på hjärtljuden med trätratten. Babyn lät lika pigg som den gjort hela graviditeten. Jag ringde upp precis vid midnatt och medan vi pratade kände jag en första antydan till sammandragning. Christina sade att hon skulle köra direkt, hon tyckte att jag lät ”påverkad”. Jag fick strax en mer kännbar sammandragning och frös fortfarande hejdlöst. Duschen kändes frestande och jag skyndade dit. Anders fick fart, tände en brasa, låste upp dörren och hämtade nektar och vatten m.m. till mig. Han tog dessutom tid på sammandragningarna vilka nu kom tätt och var starka.

Jag njöt av att äntligen vara i förlossningsarbetet, jag log. Frossan avtog. Det varma vattnet som strilade över min kropp var ljuvligt. Jag lyckades till min egen förvåning verkligen att slappna av. Jag koncentrerade mig, blickade på det rosa snirkliga blommönstret i duschen. Försvann in i dess virvlar och krusiduller. Mina höfter rörde sig i evighetsformering ( ”konsum-märkesform” ), det kändes så bra. Vi släckte i duschrummet och Anders tände ett stearinljus. Ju intensivare sammandragningen var desto mer knäböjde jag i min gungande ”födelsedans”.

Plötsligt kändes en liten krysttendens. Redan!

Jag undersökte mig själv och kände huvudet en fingerlängd upp. (Hej lilla bebis!)

Det dröjde inte länge, så fick jag en värk vars kraft universums alla stjärnor applåderade åt. Mitt lilla barn!!

Hennes huvud träder fram och sekunderna efter anländer Christina. Här kommer kroppen, här föds hela lilla underbara Trulsa. Så snabbt det gick, Gode Gud. Hon är redan född! ( Efteråt har vi räknat till 16 värkar sammanlagt! ).

Känslan av den lilla blöta kroppen, hennes lilla huvud vilandes i min hand. Mörka mörka kloka ögon. Doften av nyfött barn. Änglars tysta närvaro. En lillasyster! Halleluja!

Storasyster Ebba 3 ½ år hoppar upp och ned av glädje. Hon kom in i badrummet fem minuter innan själva födelsen, stod bakom sin knäande far, och väntade på sin syster som hon längtat efter så intensivt.

Storebröderna, Joel och Leo, sov gott då mamma födde. De väcks och vårt hus fylls av den största fridfulla glädjen man tänka sig kan.

När jag tänker på denna höstnatten, känns den som förtrollad och som om tiden stod stilla, som om vi, vår familj, vårt hus plockats ut och slutits in i en bubbla som svävar i en egen dimension skild från övriga världen runtomkring...

När jag sluter mina händer kring min lilla dotters huvud kan jag återkalla den fantastiska känslan av att föda henne. Jag är så oerhört tacksam och glad.

Tack Gode Gud i himmelen.

Lotta Cronander.

Förlossningsberättelser:

Född hemma

Artiklar:
Gynläge vid förlossningen ökar risken att ringmuskeln brister